Real Madrid världens bästa lag genom tiderna på att vända underläge(?), individuell skicklighet från Barcelona och vidundret Zlatan Ibrahimovic.

Real efter att ha fullbordat  vändningen

Ja, så är rubriken för ytterligare ett blogginlägg. Hoppas att ni såg den sena matchen på El Madrigal (eller "Estadio De La Cerámica" som den tråkigt nog döpts om till) , annars missade ni verkligen något

Zinedine Zidanes mannar hade inför matchen lite press på sig att plocka hem samtliga poäng då Barcelona tidigare samma dag besegrat Atletico med 2-1 på bortaplan och gick i och med den segern upp på delad första plats med real poängmässigt (om vi alltså inte kollar på målskillnad osv.) även om Real har en match mindre spelad i nuläget.

Inlednings viss kändes Los Blancos trygga i sitt spel och var de som dominerade de första 10 minuterna. Modric (herregud, är det någon som kan få den lilla kroaten att sluta springa?) var helt fenomenal i både riktningar. Den lilla fotbollsmaskinen vann tillbaka bollar, spelade fram till lägen efter läggen, inte för att det var så många klara målchanser i början, och möjlighet efter möjlighet.

Bale såg också ut att trivas där han var tillbaka på sin kant och härjade som en kejsare på sin kant.

Men under första minuterna av matcherna fanns det även något annat där. Det var inte bara en känsla utan något man kunde, tros en matchbild som lutade till Reals sida, se tendenser på att försvaret inte riktigt låg i position vid många tillfällen. Det kom i form av lite små saker här och var men efter Reals finna inledning kom Villareals svar, och som det kom. Villareal började höja tempot i matchen och det var riktigt kul att se Bakambu och Adrian, för att nämna två, slita uppe på topp upp. 

Villareals höga speed, kombinerat med "Los Blancos" usla positioneringsspel skapade riktigt farliga chanser och Villareal, a de växte bara ännu mer av deras monumentum . Framåt för Real var det väl inte så farligt även om de hetta chanserna verkligen inte fanns men det var skakande att se hur Real utförde sitt defensiva arbete på. Om man nu måste utse någon som var den största syndaren så måste jag säga att Marcelo visade upp en ny dimension på hur man absolut inte sköter försvarsspel. Men fler spelare var ansvariga, även Ramos verkade ha bestämt sig att för dagen spela höger och vänster-back istället för mittback.

Real lade visserligen in en till växel men Villareal var snäppet bättre. Bakambu och Adrian var klart mest outstanding i första halvlek. Men hela Villareal som ett lag var ypperligt bra på att fånga upp bollar skapa möjligheter och fort fylla på in i boxen.

För Real var nog Pepe och Modric de bästa. Bale var också riktigt bra men utan Pepe hade det nog ståt 1-0 i halvtid och Modric, ja jan var bara helt enkelt fenomenal.

I andra halvlek kom äntligen utdelning till Villareal, 1-0.

Reals reaktion på målet kändes som ett vagt sken och motsägelsefullt. Vad menar jag? Jo, Reals reaktion var- "nu öser vi på fullt framåt grabbar". Men samtidigt som de letade kvittering spelade framförallt Toni kroos de mest nonchalanta 12 minuterna jag någonsin sett honom spela i sin karriär. Deras kvitterings försök kändes alltså lamt, och hux flux hade Villareal med ett vasst kontringsannfall 2-0. Glädjen på El Madrigal var ofattbar(även om det ska att poängteras att fansen som vanligt var grymma under hela första halvlek).

King of comebacks- är det inte det vi ska börja kalla Real Madrid? De vaknade inte riktigt hundraprocentigt när de fått ett noll i backen utan gjorde det vid tvåan. Hela laget kämpade och tillslut kunde man, via Alvaro Morata.

...............

Jag säger det om och om igen, Barcelona (ska jag kanske säga Luis Enrique) lever endast på individuella skickligheter.

Det var inte den roligaste matchen rent spelmässigt mellan Barca och Atletico.

Atletico körde på sin klassiska "låta över bollen till det andra laget och sedan inte låta de göra något med den" taktik. Och det funkade hur bra som helst. Det var tydligt att Atletico alltid försökte sätta press på bollhållaren och det var även därför Barcelona hade svårt att få ingång något spel under första halvlek. Barcelona fick mest rulla boll på egen plan halva bäst de kunde.

Luis Suares gjorde också ett, helt korrekt, bortdömt mål efter att använt sig av handen. och Messi en magnifik, men räddad frispark. Som ni ser fick Barcelona ändå till några heta chanser trots uruselt spel och det är just det jag menar: det här präglade matchen och hela Barcelonas säsong, laget funkar inte men individualisterna löser det hela.

Tillbaka till matchen. Redan från första minut i andra halvlek visade Barcelona upp en helt annan attityd. Man gick in och lyckades använda sin kreativitet för att få fram något faktiskt spel. I andra halvlek spelade man sig mycket bättre, stundtals helt felfritt ur Atleticos press högt upp i bannan. Men fortfarande såg det rostigt ut för katatonierna

Barcelona gjorde 1-0. Rafiniaha. När ett noll målet kom, anlände även en viss irritation hos mig över "lillebror". Atletico borde sett till matchbilden gjort ett mål vi det laget, inte släppt in ett. Om så varit fallet hade jag skrivit det här, men problemet är inte att Atletico inte sätter sina chanser- problemet är att de skapar de inte! Det är helt enkelt för få möjligheter som skapas under en Atletico match (från Atleticos sida). Det är detta som är den stora akilleshälen med Diego Simeones sätt att spela på och det är även anledningen till varför klubben inte har tillexempel en champions League titel i prisskåpet, i finalerna som var skapade man få chanser. Nu anger jag bara dessa stora matcher som exempel, men så här har det alltid sett ut i Atletico sedan Simeone varit i klubben (men förut hade man värdens bästa defensiv så småmåls vinster gick bra), för att nästan alla som bryr sig om fotboll har sett de matcherna och förhoppningsvis kan förstå min poäng.

Nåja Atletico kvitterade och det såg plötsligt ljusare ut för de rödvita. Men så kom en liten argentinare med guldfötter och stängde kalaset. Med "individuell skicklighet" lyckades Barcelona ytterligare en gång, precis som föra omgången mot Leganes, vinna hem tre pinnar.

Messi efter att ha avgjort

Tror inte någon missat vad Zlatan gjorde mot Southampton i finalen på Wembley. Jag har aldrig varit den som först ställt mig upp och öst lovord över Ibra men man måste bara applådera åt de stordåd han utför i England. I finalen var han skillnaden för United, trots att han inte dominerade matchen likt en "Messi". Men vad annars förväntar man sig, det är trots allt genom att göra mål och avgörande sådana som Zlatan har satt sin stämpel i matcher genom historien. Inte genom att dribbla bort försvar till höger och vänster.